”Fäbodsmysteriet” eller ”Mysteriet med spökälgen”
Har berättelsen gått vilse i den norrländska vildmarken, eller har den följt vandringsleden? Här jämför jag olika bok- och serietidningsversioner av Tvillingdetektivernas Fäbodsmysteriet, utgivna mellan 1953 och 1976.
Bokversionerna
Fäbodsmysteriets första upplaga publicerades 1953 som nummer 691 i B. Wahlströms Ungdomsböcker. Författaren är Sid Roland Rommerud, en av de två personer som skrev under pseudonymen Sivar Ahlrud.
Boken handlar om jakten på en försvunnen fäbod. Berättelsen utspelar sig i den norrländska vildmarken utanför Lomsjö, en ort som återkommer i Rommeruds författarskap, även utanför Tvillingdetektivernas värld.
De olika upplagorna av boken om Fäbodsmysteriet skiljer sig endast åt genom sina omslag.
Varför irrar Hubert omkring ensam i skogen? Hur smakar den glödstekta öringen? Vilka är Ålen och Oskar? Och inte minst, varför rider tvillingarna på en älg?
Heglands omslag
Omslagsbilden på första upplagan är illustrerad av Bertil Hegland och användes fram till den femte upplagan 1965. Den skildrar en suggestivt dramatisk scen där Hubert i den norrländska vildmarken ser tvillingarna komma ridande på en frustande älg.

Ericsons omslag
År 1967 kom den sjätte upplagan med ett omslag av Ola Ericson som visar en annan scen ur boken än älgritten – när Klas och Göran nästan omkommer vid en dynamitexplosion i berget. Samma omslag användes även för den sjunde upplagan, men från och med den åttonde upplagan 1974 ändrades layouten och färgsättningen något, och boken fick ett lite mindre format.

Serietidningens version
Nummer 1 1973 – annan titel
I det allra första numret av Tvillingdeckarna, nummer 1 från 1973, kan vi läsa den enda serieversionen av Fäbodsmysteriet som publicerats i tidningen. Den andra av omslagets två framsidor visar ”Mysteriet med spökälgen”. Ola Ericsons illustration skildrar tydligt kusinerna som rider på älgen, men i en betydligt lugnare scen än Heglands dramatiska bokomslag.

Från en likartad början…
En liten bit in i boken har brevbäraren precis lämnat ett vykort i dagens post:
” – Det är från nån som heter ”Frippe”. Tänk att Hubbe umgås med folk som har så konstiga namn.
Klas började läsa kortets tätskrivna baksida. Plötsligt gav han till en väsning, Klas’ uttryck för förvåning.
– Tja, varför inte, mumlade han och sneglade bort mot bersån. Där satt Hubert försjunken i sin bok. Han tycktes inte märka vad tvillingarna hade för sig. Göran ryckte till sig kortet och började läsa:
»Hej, Hubbe! Ja, nu är jag också i Norrland. Som du minns hyrde pappa en fäbod i Lomsjö. Vi kom hit i förrgår men vi kan inte hitta fäboden! Den har försvunnit! Spårlöst! Så vi måste bo nere i byn nu. Pappa fiskar hela dagarna, men jag ska lösa fäbods-mysteriet! Ska du hjälpa till, Hubbe? Lomsjö ligger bara sex mil från Vindsele. Jag bor hos Anderssons diversehandel. (Telefon Lomsjö 13.) Ring eller skriv! Hej! Frippe.»
Tvillingarna såg på varandra.
– Rena nippran, sa Göran. Inte kan väl en fäbod försvinna …
– Det kanske är en liten fäbod, sa Klas. Du! Hur om helst är det här ett jobb för tvillingdetektiverna! Som hittat! Vad säjer du?”
© Sivar Ahlrud/Sid Roland Rommerud 1953
Serietidningens två första rutor speglar väl bokens sekvens med vykortet. Förutom den kortare texten är de största skillnaderna att Hubert sover i serien (medan han i boken är helt uppslukad av sin läsning) och att fäboden har blivit en stuga:

Tvillingarna ger sig iväg till Lomsjö, med Hubert tätt efter sig. Deras äventyr med Frippe i serietidningen följer bokens berättelse ganska nära, bland annat när de äter sin medhavda matsäck och upplever en spännande flottfärd. I boken får däremot Hubert uppleva många fler spännande händelser än vad som skildras i tidningen.
När de möter spökälgen på närmare håll beskrivs det i både boken och serieversionen hur Tvillingarna och Frippe tvingas fly upp i en tall.
Efter detta börjar berättelserna skilja sig åt ganska mycket.
… till ett annat slut
Hur tvillingarna hamnar på älgens rygg och den ritt som skildras på Heglands respektive serietidningens omslag skiljer sig åt påtagligt. Den sekvens som visas på Ericsons bokomslag finns inte alls med i serietidningen.
När stugan väl återfinns får vi två helt olika förklaringar i de båda versionerna (vilka avslöjas inte här).
Låt oss som avrundning titta på den allra sista rutan i serien och jämföra den med de sista raderna i boken:

”- Mina kusiner är mycket duktiga på sånt där, sa Hubert. »Tvillingdetektiverna » brukar man kalla dem hemma i Vindsele.
Tvillingarna gav varandra en ny blick. Hånade Hubbe dem? Eller menade han vad han sa?
Klas och Göran funderade en stund på detta. Till slut beslöt de att tro att Hubert menade vad han sa. Hubert brukade ju inte ha för vana att skämta.”
© Sivar Ahlrud/Sid Roland Rommerud 1953
Sammanfattning vid älgens skägg
Många håller inte med, men jag tycker att Fäbodsmysteriet är en av de allra bästa böckerna om Tvillingdetektiverna. Boken ger en bred norrländsk skildring, kanske inte så konstigt med tanke på Rommeruds norrländska påbrå och tidigare författarskap.
Serietidningens version är inte alls pjåkig, men fokuserar mest på älgen, vilket också titeln anger.
Ridtävlingen om bästa bokomslag vinner Hegland; den norrländska känslan strålar ur bilden. Vad gäller Ericson kommer omslaget på serietidningen en älglängd, eller åtminstone en mule, före hans bokomslag (oaktat att de skildrar olika scener).
Fakta, källor och lästips
Om Fäbodsmysteriet/Mysteriet med spökälgen
Boken
- Titel: Fäbodsmysteriet
- Förlag: B. Wahlströms
- Författare: Sid Roland Rommerud (under pseudonym Sivar Ahlrud)
- Första upplaga: 1953
- Omslag:
- Bertil Hegland (1-5:e upplagan),
- Ola Ericson, variant 1 (6-7:e upplagan),
- Ola Ericson, variant 2 (fr.o.m. 8:e upplagan)
- Varianter av texten: Ingen revidering mellan de olika upplagorna
Serietidningen
Tvillingdeckarna Nr 1 1973
- Titel: Mysteriet med spökälgen
- Förlag: Williams Förlags AB
- Tecknare: Ola Ericson
- Mer information: se mitt inlägg om Tvillingdeckarna
Några källor som också är lästips
Egna exemplar
- Bokens upplaga 1 (1953), 6 (1967) och 9 (1976)
- Serietidningen Nr 1 1973.
På webben
(läst november 2025)
